Jag är inte en sådan som brukar avge nyårslöften. Och nu, när vi är halvvägs in i januari kanske det egentligen är för sent, men när det gäller stickningen tänkte jag ändå göra det. För det är några saker jag gärna vill göra under 2015. Eller, inte nyårslöften egentligen. Kanske snarare önskningar inför det kommande året. Här kommer de i alla fall:

För det första så vill jag lära mig en hel rad nya tekniker. Jag vill prova på tvåändsstickning och magic loop. Jag vill även testa olika typer av hälar, uppläggningar och avmaskningar. Jag vill sticka sockor från tån och uppåt. Och- jag vill lära mig att spinna.

Jag är nu en sådan person som är väldigt otålig när jag känner mig peppad på nya saker. Så helst vill jag ju göra allt detta precis nu. Helst nyss. Men jag ska försöka stilla mig och ta en sak i taget. Och hinner jag inte under 2015 så kommer det ju förhoppningsvis ett 2016 också.

Förutom dessa tekniker så har jag oräkneliga mönster jag vill prova. Vackra, roliga, konstiga, uppkäftiga och färggranna mönster. Även där får jag stilla mig för att inte påbörja allt på en gång. Nej, en sak i taget Fröken Lokatt.

Och sist men inte minst. Jag lovar mig själv att jag ska ta tag i den där högen med ufon. Jag som så många andra stickare med mig. (Ett ufo är, för er som inte vet, ett ”unfinished object”. Alltså stickslang för påbörjade stickprojekt som bara ligger där och aldrig blir färdiga.) Ett ufo i taget ska jag ta mig igenom dem och färdigställa dem, så att jag kan starta nya ufon som jag kan lova mig själv att avsluta nästa år.

Jag hoppas att 2015 blir ett år i utforskandets tecken. Jag vill upptäcka stickvärlden ur alla dess aspekter och jag hoppas att ni vill följa med.

/Fröken Lokatt

 

Jag tänkte göra en liten sammanfattning av en del av det jag stickade, och avslutade, förra året.

2014 var ett sock-år för min del, jag stickade nog bara sockor faktiskt, förutom ett par projekt som jag påbörjade men som jag inte kom så långt med. Det här blir kanske inte det mest intressanta inlägget, och jag ska försöka att inte bli allt för långrandig, men jag känner att det behöver göras. Och ni får ursäkta de dåliga telefonkamera-fotona.

Mamma-lo fyller år i juni, och trots att de flesta kanske inte tycker att varma sockor är den självklara födelsedagspresenten den årstiden så stickade jag faktiskt ett par till henne. Som motivering hävdade jag att det faktiskt kan bli ganska kallt under sommarkvällarna. Garnet hittade jag på loppis för flera år sedan, så jag vet inte vad det är för typ av garn, men jag gissar på någon form av ull eller ullblandning. Det här var första gången jag stickade falska flätor vilket var kul. Det är ett mönster som är lätt att memorera och som blir väldigt fint. Foto: Mamma-lo. 

Inlägg 3- mammas sockor

När jag nu hade provat att sticka falska flätor fanns det ett annat mönster som florerade på diverse facebook-sidor som jag tyckte var väldigt fint och som verkade enkelt. Nämligen avbruten mosstickning. När man stickar detta mönster så tycker jag att det blir finast att använda två olika garn, ett enfärgat och ett självrandande. Eftersom jag inte hade något sockgarn som passade in på dessa kriterier, och eftersom jag ofta är väldigt spontan i min stickning och vill börja sticka direkt, så valde jag därför att sticka dessa sockor i akryl. Det blev då två olika färger av Red Hearts akrylgarn som jag köpt på Ullared något år tidigare. Även detta mönster var kul att sticka och det blev fint. Så jag är nöjd, trots plastgarnet. (Fotot taget på balkongen, där jag satt många timmar och stickade i somras. Jag kan ju inte annat än längta tills det blir sommar igen…)

Inlägg 3- falska flätor

Under hösten gick jag med i en grupp på Facebook som kallas för Centrumsockan. Den går ut på att man köper ett överraskningspaket med garn och får det hemskickat från en garnbutik. Hur det hela fungerar kan jag gå in på mer i ett senare inlägg. Jag fick då ett fint självrandande sockgarn i regnbågens alla färger av märket Online. Eftersom ManBeast tyckte om garnet, och eftersom han önskade sig ett par sockor till sina frusna fötter, så gjorde jag slag i saken. Jag kombinerade garnet med ett plommonlila Sju bröder- garn som jag redan hade hemma, och så stickade jag ännu ett par sockor med avbruten mosstickning. De har som tur är blivit väl använda på våra kalla golv. Modell: ManBeast. 

Inlägg 3- jockes sockor

I höstas började det dyka upp olika mönster innehållande ugglor på Facebook. Det var sockor och mössor och vantar och tröjor. Men det var särskilt ett sockmönster som jag fastnade för. Problemet med detta mönster var att det var gjort för ett väldigt tunt garn. Stickor 2,5 om jag inte missminner mig. Och jag hade köpt ett tjockt och mjukt senapsgult garn från Svarta fåret som jag ville sticka ugglesockor av. Till det garnet krävdes stickor nr. 5, och skulle jag då följa mönstret jag hade hittat skulle sockorna passa en jätte. Så jag valde helt enkelt att plocka mönsterdelar från olika mönster och sätta ihop mitt eget som skulle passa den garntjocklek jag hade valt. Jag fick riva upp några gånger och göra om, men skam den som ger sig. Det blev, i mitt tycke, ett par väldigt fina sockor till slut. Jag gav dem till syster Katt i julklapp, och det är också hon som är fotmodell på bilden.

Inlägg 3- annas sockor

Mot slutet av året fick jag också ihop ett par sockor med falska flätor till mig själv. Den här gången stickade jag i ett självrandande raggigarn från Järbo.

Inlägg 3- mina sockor

Det var en inte särskilt detaljerad beskrivning av några av mina sockor. Men nu var det i alla fall avklarat.

/FrökenLokatt

 

Stickning alltså. Det finns ju så många stickbloggar redan, tänker vissa. Ja, det gör det, och här kommer en till. Vadå stickning, tänker andra, det är det väl bara tanter som håller på med, det kan väl inte finns så mycket att skriva om det. Eller?

Jag har stickat sedan jag bara var ett litet ung-Lo. Jag minns faktiskt inte hur jag lärde mig, om det var på syslöjden eller om det var mamma-Lo som fick mig intresserad, men på något sätt fick jag i alla fall in stickningen i fingrarna.

Under åren har jag sedan stickat i perioder med väldigt oregelbundna intervall. Jag har framförallt stickat tvåfärgsmönstrade vantar, raggsockor och handledsvärmare. Då jag har hittat ett mönster som jag har tyckt om så har jag hållit mig till det och inte gjort några större utsvävningar. Det har alltså varit ganska enformig stickning.

Men i våras hände det något. Jag kom in i en stickperiod igen efter ett ganska långt uppehåll, och den här gången gick jag med i några stickgrupper på Facebook. När jag väl gjort det fanns det ingen återvändo. En hel värld öppnade sig för mina ögon.

Jag läste i dessa grupper om något som kallades Ravelry. Jag ordnade ett konto och kunde inte tro mina ögon. I timmar satt jag och bara tittade och letade bland alla dessa fantastiska mönster. Jag fick också läsa om något som hette Stickpodden. Jag som aldrig hade lyssnat på podcast förut plöjde mig igenom alla avsnitten så fort jag bara kunde och lärde mig massor.

Och så läste jag ju om alla dessa sticktekniker och mönster jag aldrig hade hört talas om. Det var Magic loop och falska flätor, istickshälar och pytt i panna. Jag upptäckte också att det fanns ett helt slangspråk bland stickare. UFO, KAL och LYS, ja, det tog ett tag innan jag fick kläm på vad allt betydde.

Jag insåg plötsligt hur snäv min egen stickvärld hade varit i alla år, och att jag inte var ensam om att älska att sticka- att det fanns de som till och med kallade stickningen för ett beroende. Och jag har i alla fall inte tänkt försöka mig på någon avvänjning.

/Fröken Lokatt

 

Foto-inlägg 2

 

 

Så, ännu en blogg bland alla andra bloggar. Finns det ens några läsare kvar? Eller är bloggosfären helt mättad vid det här laget? Vi får väl se.

Det här är alltså en blogg om stickning. Men inte bara. Det är även en blogg om politik- om det sjuka i att vi har ett gäng rasister i vår riksdag. Om det sjuka i att vi, år 2015, fortfarande lever i ett så i grunden ojämställt samhälle, och att så många vägrar att se detta faktum. Det är också en blogg om Fröken Lokatt- en katt som tänker alldeles för mycket och vill ännu mer.

Högt och lågt, allvar och trivia i en salig blandning.

Min tanke med att starta den här bloggen är att jag vill lära mig så mycket nytt. Och förhoppningsvis kan jag genom att sätta ord på mina funderingar och frågor rakt ut i cyberrymden få andras tankar tillbaka, och därigenom utveckla mitt eget tänkande.

Jag hoppas alltså att det här kan bli en plats för kommunikation, och inte en envägs sådan. Jag hoppas att jag får lära mig nya saker, att jag får lära känna nya människor och att jag får utlopp för en massa kreativitet.

Och jag hoppas att alla troll känner sig obönhörligt ovälkomna.

/Fröken Lokatt

UA-60005687-1