Det har visst redan gått en vecka sedan mitt senaste inlägg. Så, vad har hänt sedan sist? Jo, jag har blivit ett år äldre. Eller ja, inte egentligen, men ni fattar. Födelsedagen inföll i lördags och firades med våffelfrukost på morgonen och ölprovning på kvällen. Det blev dock inte så mycket stickning den dagen tyvärr.

Jag har inte avslutat något av de projekt jag skrev om förra veckan. Jag håller alltså fortfarande på med mamma-Lo’s julklappsvantar och med mina raggsockor. Vantarna tänkte jag dock ha färdiga när jag åker hem till mina föräldrar på torsdag, så det börjar brinna i knutarna.

När jag åker hem till föräldrarna i Dalarna ska jag också bland annat ordna fram lite möbler till min stickningshörna och förhoppningsvis få lite ordning där. Bra förvaring och en fåtölj där jag kan sitta och sticka är tanken. Just nu ser det mer ut som om en hel garnbutik har exploderat där, med nystan och stickor och mönster i en enda röra.

Förutom de projekt jag redan har nämnt så har jag även börjat på ett nytt. Bland mina nyårslöften fanns en önskan om att lära mig tvåändsstickning. Tanken var att jag skulle åka på en endagars kurs och lära mig detta nu på lördag. Det är den eminenta stickerskan Dödergök som håller i kursen, och jag såg mycket fram emot det. Nu blev det dock ingen kurs för min del. Tyvärr.

Men istället för att sitta och deppa över utebliven kurs så bestämde jag mig istället för att lära mig att tvåändssticka på egen hand. Och det var faktiskt inte så svårt som man kan tro. Visst var det lite pillrigt i början, och ovant att hålla garnet i ”fel” hand, men nu börjar jag faktiskt komma in i det. Och det blir fint! Det är alltså tänkt att jag ska sticka mig ett par vantar, och då försöka få in så många olika tvåändssticknings-tekniker som möjligt i samma vantar. Mönstret hittar jag på eftersom, inspirerade av boken Tvåändsstickat av Birgitta Dandanell, Ulla Danielsson och Kerstin Ankert. Än så länge har jag fått in räta maskor, aviga maskor och tvåfärgsstickning. Och så en fin uppläggning som blir som en fläta. Jag stickar med Rauma finullgarn.

tvåändsstickning

Boken jag använder mig av innehåller historia, teknik och grundmönster. Och en massa fina bilder på gamla och nya stickade plagg som är väldigt inspirerande. Det är framförallt den jag har använt för att lära mig tekniken.

Förutom boken har jag även tittat lite på Youtube-filmer. Det är ju alltid lättare att se hur man gör på en film än att försöka följa stillbilder och text. Här finns filmer som visar hur tvåändsstickningen går till.

Under veckan som gick har jag även gått bananas på Stäkets hantverks hemsida. Jag har uppdaterat mitt stickförråd av strumpstickor, och även äntligen köpt en egen nystmaskin. Härvan med grått ullgarn som jag köpte på loppis i höstas fick bli test-härva och förvandlades med nystmaskinens och nystvindans hjälp till två fina nystan.

 garnvindan         

 

Och ja, självklart skulle kattkusinen var med och nysta.

/Fröken Lokatt

Så, nog om dåtid och framtid tänker ni, vad stickar lokatten på just nu? Jo, jag är ju fortfarande inte färdig med julklapparna… Eller rättare sagt, jag är inte färdig med en av mina julklappar. Mamma-lo, stackarn, fick bara en vante utan tumme i sitt paket. Med en bifogad försäkran om att båda vantarna skulle vara färdiga snarast. Vantarna är vita och blå, stickade i Rauma Finull, och de har hjärtan och dalahästar på sig. Så här kommer de förhoppningsvis att se ut när de är färdiga:

http://www.ravelry.com/patterns/library/dala-selbu-hybrid-dala-selbuvotter

Ni som inte har ett konto på Ravelry kanske inte kan se vantarna. I så fall är det ett hett tips att skaffa ett konto. Ni kommer inte att ångra er!

Jag brukar tycka att det är skönt att ha ett par projekt igång samtidigt. Och då menar jag inte alla de där ufona som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Nej, jag menar ett par olika aktiva projekt. Det beror på att min stickning handlar mycket om dagsform och humör. Ibland är det roligt att sticka efter ett lite mer avancerat mönster, där man måste ha fokus på stickning och mönster hela tiden, och ibland kan det vara skönt att bara sitta och slösticka, med ett öga på stickningen och det andra på en bra serie eller film.

Därför har jag ännu ett projekt som jag stickar på just nu. Det är ett par enkla raggsockor i ett flerfärgat nystan av Järbos Raggi (som jag köpte på rea på Ica Maxi, vem är väl jag att stå emot ett raggsocksgarn till bra pris?) och ett flerfärgat nystan av Järbos Garbo. Jag stickar vartannat varv med de olika färgerna, och det blir ganska fint. Dessa sockor stickar jag efter det grundmönster jag har i huvudet, alltså behöver jag inte titta på något mönster när jag stickar, och jag behöver inte fundera över hur jag ska göra härnäst.

Jag kommer självklart att lägga upp foton på både vantar och sockor så fort de är klara.

Veckans tips är en serie som är bra att sticka till. Jag tycker som sagt om att titta på något samtidigt som jag stickar. Vad som krävs av en bra stickserie tänkte jag komma till i framtida inlägg. Men tills dess så kan jag tipsa om den serie jag tittar på just nu. Jag har nämligen återupptäckt Buffy the Vampire Slayer! Denna 90-talets pärla. Den ger rysningar av både välbehag och fruktan längs ryggraden. Om det beror på seriens alla läskiga monster eller de tonårsproblem som karaktärerna måste handskas med, det låter jag vara osagt.

/Fröken Lokatt

 

 

 

Jag är inte en sådan som brukar avge nyårslöften. Och nu, när vi är halvvägs in i januari kanske det egentligen är för sent, men när det gäller stickningen tänkte jag ändå göra det. För det är några saker jag gärna vill göra under 2015. Eller, inte nyårslöften egentligen. Kanske snarare önskningar inför det kommande året. Här kommer de i alla fall:

För det första så vill jag lära mig en hel rad nya tekniker. Jag vill prova på tvåändsstickning och magic loop. Jag vill även testa olika typer av hälar, uppläggningar och avmaskningar. Jag vill sticka sockor från tån och uppåt. Och- jag vill lära mig att spinna.

Jag är nu en sådan person som är väldigt otålig när jag känner mig peppad på nya saker. Så helst vill jag ju göra allt detta precis nu. Helst nyss. Men jag ska försöka stilla mig och ta en sak i taget. Och hinner jag inte under 2015 så kommer det ju förhoppningsvis ett 2016 också.

Förutom dessa tekniker så har jag oräkneliga mönster jag vill prova. Vackra, roliga, konstiga, uppkäftiga och färggranna mönster. Även där får jag stilla mig för att inte påbörja allt på en gång. Nej, en sak i taget Fröken Lokatt.

Och sist men inte minst. Jag lovar mig själv att jag ska ta tag i den där högen med ufon. Jag som så många andra stickare med mig. (Ett ufo är, för er som inte vet, ett ”unfinished object”. Alltså stickslang för påbörjade stickprojekt som bara ligger där och aldrig blir färdiga.) Ett ufo i taget ska jag ta mig igenom dem och färdigställa dem, så att jag kan starta nya ufon som jag kan lova mig själv att avsluta nästa år.

Jag hoppas att 2015 blir ett år i utforskandets tecken. Jag vill upptäcka stickvärlden ur alla dess aspekter och jag hoppas att ni vill följa med.

/Fröken Lokatt

 

Jag tänkte göra en liten sammanfattning av en del av det jag stickade, och avslutade, förra året.

2014 var ett sock-år för min del, jag stickade nog bara sockor faktiskt, förutom ett par projekt som jag påbörjade men som jag inte kom så långt med. Det här blir kanske inte det mest intressanta inlägget, och jag ska försöka att inte bli allt för långrandig, men jag känner att det behöver göras. Och ni får ursäkta de dåliga telefonkamera-fotona.

Mamma-lo fyller år i juni, och trots att de flesta kanske inte tycker att varma sockor är den självklara födelsedagspresenten den årstiden så stickade jag faktiskt ett par till henne. Som motivering hävdade jag att det faktiskt kan bli ganska kallt under sommarkvällarna. Garnet hittade jag på loppis för flera år sedan, så jag vet inte vad det är för typ av garn, men jag gissar på någon form av ull eller ullblandning. Det här var första gången jag stickade falska flätor vilket var kul. Det är ett mönster som är lätt att memorera och som blir väldigt fint. Foto: Mamma-lo. 

Inlägg 3- mammas sockor

När jag nu hade provat att sticka falska flätor fanns det ett annat mönster som florerade på diverse facebook-sidor som jag tyckte var väldigt fint och som verkade enkelt. Nämligen avbruten mosstickning. När man stickar detta mönster så tycker jag att det blir finast att använda två olika garn, ett enfärgat och ett självrandande. Eftersom jag inte hade något sockgarn som passade in på dessa kriterier, och eftersom jag ofta är väldigt spontan i min stickning och vill börja sticka direkt, så valde jag därför att sticka dessa sockor i akryl. Det blev då två olika färger av Red Hearts akrylgarn som jag köpt på Ullared något år tidigare. Även detta mönster var kul att sticka och det blev fint. Så jag är nöjd, trots plastgarnet. (Fotot taget på balkongen, där jag satt många timmar och stickade i somras. Jag kan ju inte annat än längta tills det blir sommar igen…)

Inlägg 3- falska flätor

Under hösten gick jag med i en grupp på Facebook som kallas för Centrumsockan. Den går ut på att man köper ett överraskningspaket med garn och får det hemskickat från en garnbutik. Hur det hela fungerar kan jag gå in på mer i ett senare inlägg. Jag fick då ett fint självrandande sockgarn i regnbågens alla färger av märket Online. Eftersom ManBeast tyckte om garnet, och eftersom han önskade sig ett par sockor till sina frusna fötter, så gjorde jag slag i saken. Jag kombinerade garnet med ett plommonlila Sju bröder- garn som jag redan hade hemma, och så stickade jag ännu ett par sockor med avbruten mosstickning. De har som tur är blivit väl använda på våra kalla golv. Modell: ManBeast. 

Inlägg 3- jockes sockor

I höstas började det dyka upp olika mönster innehållande ugglor på Facebook. Det var sockor och mössor och vantar och tröjor. Men det var särskilt ett sockmönster som jag fastnade för. Problemet med detta mönster var att det var gjort för ett väldigt tunt garn. Stickor 2,5 om jag inte missminner mig. Och jag hade köpt ett tjockt och mjukt senapsgult garn från Svarta fåret som jag ville sticka ugglesockor av. Till det garnet krävdes stickor nr. 5, och skulle jag då följa mönstret jag hade hittat skulle sockorna passa en jätte. Så jag valde helt enkelt att plocka mönsterdelar från olika mönster och sätta ihop mitt eget som skulle passa den garntjocklek jag hade valt. Jag fick riva upp några gånger och göra om, men skam den som ger sig. Det blev, i mitt tycke, ett par väldigt fina sockor till slut. Jag gav dem till syster Katt i julklapp, och det är också hon som är fotmodell på bilden.

Inlägg 3- annas sockor

Mot slutet av året fick jag också ihop ett par sockor med falska flätor till mig själv. Den här gången stickade jag i ett självrandande raggigarn från Järbo.

Inlägg 3- mina sockor

Det var en inte särskilt detaljerad beskrivning av några av mina sockor. Men nu var det i alla fall avklarat.

/FrökenLokatt

 

Stickning alltså. Det finns ju så många stickbloggar redan, tänker vissa. Ja, det gör det, och här kommer en till. Vadå stickning, tänker andra, det är det väl bara tanter som håller på med, det kan väl inte finns så mycket att skriva om det. Eller?

Jag har stickat sedan jag bara var ett litet ung-Lo. Jag minns faktiskt inte hur jag lärde mig, om det var på syslöjden eller om det var mamma-Lo som fick mig intresserad, men på något sätt fick jag i alla fall in stickningen i fingrarna.

Under åren har jag sedan stickat i perioder med väldigt oregelbundna intervall. Jag har framförallt stickat tvåfärgsmönstrade vantar, raggsockor och handledsvärmare. Då jag har hittat ett mönster som jag har tyckt om så har jag hållit mig till det och inte gjort några större utsvävningar. Det har alltså varit ganska enformig stickning.

Men i våras hände det något. Jag kom in i en stickperiod igen efter ett ganska långt uppehåll, och den här gången gick jag med i några stickgrupper på Facebook. När jag väl gjort det fanns det ingen återvändo. En hel värld öppnade sig för mina ögon.

Jag läste i dessa grupper om något som kallades Ravelry. Jag ordnade ett konto och kunde inte tro mina ögon. I timmar satt jag och bara tittade och letade bland alla dessa fantastiska mönster. Jag fick också läsa om något som hette Stickpodden. Jag som aldrig hade lyssnat på podcast förut plöjde mig igenom alla avsnitten så fort jag bara kunde och lärde mig massor.

Och så läste jag ju om alla dessa sticktekniker och mönster jag aldrig hade hört talas om. Det var Magic loop och falska flätor, istickshälar och pytt i panna. Jag upptäckte också att det fanns ett helt slangspråk bland stickare. UFO, KAL och LYS, ja, det tog ett tag innan jag fick kläm på vad allt betydde.

Jag insåg plötsligt hur snäv min egen stickvärld hade varit i alla år, och att jag inte var ensam om att älska att sticka- att det fanns de som till och med kallade stickningen för ett beroende. Och jag har i alla fall inte tänkt försöka mig på någon avvänjning.

/Fröken Lokatt

 

Foto-inlägg 2

 

 

Så, ännu en blogg bland alla andra bloggar. Finns det ens några läsare kvar? Eller är bloggosfären helt mättad vid det här laget? Vi får väl se.

Det här är alltså en blogg om stickning. Men inte bara. Det är även en blogg om politik- om det sjuka i att vi har ett gäng rasister i vår riksdag. Om det sjuka i att vi, år 2015, fortfarande lever i ett så i grunden ojämställt samhälle, och att så många vägrar att se detta faktum. Det är också en blogg om Fröken Lokatt- en katt som tänker alldeles för mycket och vill ännu mer.

Högt och lågt, allvar och trivia i en salig blandning.

Min tanke med att starta den här bloggen är att jag vill lära mig så mycket nytt. Och förhoppningsvis kan jag genom att sätta ord på mina funderingar och frågor rakt ut i cyberrymden få andras tankar tillbaka, och därigenom utveckla mitt eget tänkande.

Jag hoppas alltså att det här kan bli en plats för kommunikation, och inte en envägs sådan. Jag hoppas att jag får lära mig nya saker, att jag får lära känna nya människor och att jag får utlopp för en massa kreativitet.

Och jag hoppas att alla troll känner sig obönhörligt ovälkomna.

/Fröken Lokatt

UA-60005687-1